En berg och dalbana bland känslor
Då är allt åter i sin ordning igen och jag lever mitt upp i glitter och glamour. Tävlingsrutinen är på plats och man tappar aldrig hur man bäst våfflar håret eller sätter på lösögonfransarna. Men ibland tappar man visst bort sig helt mitt på dansgolvet och tro mig när jag säger att jag var besviken. Samtidigt ser dommarna något man själv kanppt fick en känsla av och jag kom precis uanför pallen. Livet är bra roligt ibland!
It's time to hit the floor
Det är veckan innan sportlovet och det är lika mycket dans, om inte mer. Det är kvällspass, det är eftermiddagspass, det är disco, det är street, det är planering. Det är till och med morgonträning. Om en vecka är terminens första discotävling för min egen del. Att det är konstant träning, är kanske inte är så konstigt..
I just wanna dance
Likt vilken annan söndag som helst har eftermiddagen spenderats på Dansskolan. Ett par arbetstimmar har dansats bort tillsammans med väldigt fina elver. Duktiga är de också minsann! Jag tro mig känna att träningsvärken börjar leta sig tillbaka igen.. Allt är i sin ordning. Nu ska Mattias och jag snart bege oss mot Maxi för att storhandla. Intensiv söndag, jo jag tackar jag!
Det Nordiska mästerskapet
Trots att ingen medalj och inte heller någon finalplats infann sig, blev det en väldigt bra helg i kära staden Örebro. När en helg är fylld med dans och fantastiskt duktiga människor som man inspireras av kan liskom inget förstöra stämningen. Jag hamnade precis utanför semifinalen av drygt 70 dansanta tjejer från hela norden. Jag tror på något sätt att jag är nöjd men jag vill, jag vill mer! Det är just det att jag vet att jag kan mer. Nu lär ett behövligt break komma sen hoppas jag på att inget i vår kan stoppa mig.
The last time for this year
Jag säger då det, det gäller att hänga med i svängarna. Road trippade genom landet idag för att komma till det slutgiltiga målet för det här året, Örebro. Imorgon väntar det Nordiska mästerskapet! Förhoppningsvis sista gången jag använder dräkten på fotona också, som i sin tur togs under EM. De har fört med sig tur men nu är det dags för något nytt. Jag ser fram emot imorgon!
You, me and the dancefloor
I lördags var det åter igen dags. Den årliga, minst sagt fantastiska julavslutningen var på sin plats. Det här året även som mitt debut år som lärare och med ansvar för ett antal grupper. Magiskt! Samtidigt befann jag mig mitt på dansgolvet som rutinerad dansare och där jag älskar att vara. Dansskolan firade även 20 år och med det bjöds det på en Jublieumsshow på kvällen. Riktigt, riktigt bra och att vi på dansskolan har grymma dansare är inget at snacka om!
LET'S MOVE CUP
Som ni säkert förstod i föregående inlägg väntade ännu en discotävling för min del. Helgen har tillbringats i Eskilstuna och jag tänkte nog på er. Dessvärre hade inte hotellet vi bodde på internet, så istället för att sitta vid datorn badade vi bubbel och njöt av varandras sällskap. Jag hoppas att ni inte klandra mig.. Tävlingen i sig gick inte riktigt som väntat men det kan inte alltid gå bra. Towe och jag dansade dock rent utsagt svin bra. Därmed finns bara det Nordisa Mästerskapet, om drygt en måndad i tankarna och då gäller allt eller inget..
Nu däremot väntar jobbet och verkligheten!
Nu däremot väntar jobbet och verkligheten!
We all are superstar
De fyra dagarna på EM
Då var första tävlingen utomlands avklarad. Det slog mig några gånger att jag bara satt där och log. Jag hade det väldigt bra måste jag säga. Jag var precis där jag ville vara och att se hur stort discon är får en bara att tänka större.
Tävlingen i sig gick inte riktigt som jag hade tänkt mig. De visade sig att jag hade 99 konkurrenter. Alla dessa lika starkt målmedvetna över att synas, ta för sig och nå pallplats. Jag hann aldrig riktigt få de tankarna i huvdet. Det var så pass på mycket intryck att ta in och också förstå hur en utlandstävling går till.
Jag kom på en 63:e plats. Jag är nöjd men jag känner att jag aldrigt riktigt fick chansen att visa vad jag går för. Förstår mig rätt, men kraven höjs på en själv när man vet hur mycket man klarar av. Jag är så pass stark i mig själv nu att jag vet hur mycket jag kan åstakomma på ett dansgolv. Och de jag utförde nu, var inget mot vad jag kan. Men samtidigt får jag inte glömma bort att det här var min första tävling med att möta internatiollen elit. Likaså att bara ta sig till ett EM är en bedrift i sig. Det måste jag villigt erkänna. Det är stort. Det har jag insett nu!
Därmed är nog ändå en 63:e plats bra. En välförtjänt plats som med den även kom insikt, inspiration och erfarenhet med. Tänk, nu kan det bara gå uppåt!
TEAM SVERIGE
