Jag tror att jag i söndags nämde i alla hast, att jag hade varit borta hos Hanna. Älskade flicka har ju varit sjuk. "Förkylning i magen" kan ma väl kallar det,  med köttlar som varit svullna. När jag väl fick reda på det har inget varit sig riktigt likt. Att hela tiden gå och oroa sig. Hela tiden veta att hon är så nära men ändå så långt bort.

Nu är hon på bättrings vägen, tack och lov. Men när jag fick höra att hon legat på sjukhus med dropp och inte ätit eller druckigt på 3 dagar då brast det.. Men som sagt, hon mår bättre nu och att träffa henne i söndags var lycka! Hanna är som min lillasyster. Hon var liten innan nu är hon ännu mindre, men hon är stark.








Tillsammans kommer vi klara allt!