Ledsen för bloggskolkandet igår.. hade planerat att uppdatera på kvällen men bara för att en sketen mobiltelefon ska slarvas bort förstörs allt. Kvällen, planering, humöret.. Humöret främst. Från toppen till botten! Och något som jag ännu mer hatar är beroendet av den och att jag fullkompligt känner mig blottad.. Satt i stort sätt här och lipade igår för; tänk om det är någon som ringer, hur ska jag vakna på morgonen, vad ska jag lyssna på på bussen till skolan och hur ska jag veta vad klockan är? Tack och lov är det här hos mig nu. Jag är helad och tillsammans har vi klättrat upp på toppen igen. Kära mobiltelefon, du skulle bara våga försvinna igen.

---