Jag vet inte vad allt tid har tagit vägen? Var det inte igår som jag repeterade inför premiären? Nej, igår var det sista föreställningen!


Jag minns första gången jag pratade med Mimmi om jobbet som nummerflicka i Svensson svensson. Fanns det något intresse? Jag ska vara ärlig och säga att jag var tveksam. Det var stor tankeverksamhet för mig där i slutet maj. Det skulle innebära dubbla jobb, uppbokad iprincip varje kväll, jobb, jobb.. jobb. När jag väl fick i ordning på alla tankar och förstod vilken chans det var jag fick, fanns det inte mer än bara känslor av tacksamhet. Nu när jag ser tillbaka vet jag inte vad jag hade gjort om jag sagt nej. Jag är så fruktansvärt glad över att jag tackade Ja.


Jag minns första gången jag skulle träffa ensamblen. Hela min kropp bubblande av nervositet. Efter bara ett par minuter rann den av min likt vatten. Ni skulle bara veta hur härliga och hjälpsamma de var och fortfarande är. Jag minns premiärfesten. Avslutningsfesten som vi anordnade bara för min skull för jag slutade tidigare än alla andra och inte kunde vara med på den riktiga avslutningsfesten. Jag minns alla mys och utekvällar, logesnacket och allt de skratt som det kommit att bli.

Det är så mycket jag kommer att ta med mig ifrån den här sommaren. Ny bekantskap, nya möjligheter, nya erfarenheter. Det här har varit sommaren med stort S.

S, som i Svensson, Svensson.

---